| |
|
Amir
- "Killen", "Killepojk"
|
| Född: |
2006-05-10
- juli 2002 |
| Regnr: |
REGV1141/86 |
| HD: |
ua |
| Ögon: |
Ua |
|
Jag träffade Killen, eller Kille-pojk
som han också kallades, första gången hos familjen Ohlsson
Öhgren, där jag arbetade en sommar. Killen var då bara ett
år. Jag blev vän med familjen och fick på så sätt fortsätta
att träffa Killen.
Killen var en mycket tuff hund och en utpräglad enmanshund.
Men trots detta så fick vi en mycket god relation mellan varandra
under den tiden han bodde hos familjen Olsson Öhgren.
När Killen blev ca 7år fick han flytta hem till vår familj.
Han blev en trogen kompanjon och med honom vid sidan behövde
man aldrig vara orolig att något skulle hända när man arbetade
med djuren på gården. Listan på alla hjältedåd han utförde
under sin livstid kan göras lång. Ett som jag särskilt kommer
ihåg var när han räddade mig från att bli mycket illa stångad
av en ilsken bagge.
Jag hade satt honom i vår gamla bil och skulle bara gå och
titta till fåren innan vi åkte. Jag klampade in i fårhagen
utan en tanke på att vår ilskna bagge Julle var därute. När
jag stod och inspekterade en av tackorna kom jag på att Julle
även var ute i hagen. Jag hade knappt avslutat tanken förrän
Julle med full kraft kom dundrande och stångade mig precis
i ryggslutet. Jag ramlade och kunde inte röra mig på grund
av smärtan. Ingen hörde när jag ropade på hjälp, ja ingen
förutom Killen. Rätt som det var hörde jag ett välbekant skall
och såg hur Killen kom flygandes över fårstängslet. Han slängde
sig bokstavligt talat på baggen och motade snabbt bort honom
från mig. Han höll baggen ifrån mig tills jag lyckats ta mig
ut från hagen.
Hur tog han sig ur bilen då? Jo på vår gamla bil fanns det
ett litet fönster i sidorutan fram som man kunde vinkla utåt.
Den satt fast med en spärr så att den inte skulle kunna flyga
upp. Den var öppen några centimeter men när min lilla gubbe
hörde mig ropa blev han som tokig och lyckades tillslut pressa
sig ut igenom den lilla rutan för att komma till min undsättning.
Jag fick många härliga år tillsammans med Killen. När jag
väl sålde min gård och flyttade in till Vänersborg var det
en självklarhet att Killen skulle flytta med. Han var då ca
10 år. Livet som stadsbo, om en i en liten sömnig småstad,
trivdes Killen med. Vi flyttade efter ett par år ut till landet
igen och det sista året levde han ett mycket stillsamt liv,
lufsande runt i vår trädgård.
En plats som Killen verkligen älskade var vår sommarstuga
vid Vänern. Han tillbringade nästan all sin tid där ute på
bryggan eller vid strandkanten. Vatten var något som verkligen
fascinerade honom.
Killen fick tillslut somna in på Skara djursjukhus vid den
respektabla åldern av 16,5 år. Vi spred hans aska över Vänern.
Killen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta... |
|
Web site and all contents © Copyright Jessica Eriksson Marklund 2005-2010,
All rights reserved.
|
|
|
|
|
|
